När man tänker på framtiden så är de fortfarande många av min ålder som inte vet dem vill bli än.. och jag tillhör väl lite en av dem.. Men samtidigt någonstans innerst inne så vet jag precis vad jag vill göra.
Om man tänker på det, de är svårt att veta redan vid 16års ålder att veta vad man vill bli.. Okay, kanske inte vad du väljer i gymnasiet behöver vara ett beslut för framtiden.. men tänk så är det just vad de är? Ett val tidigare i livet som speglar vad du sen står idag, ett par år senare.. men många tänker inte så när man väljer ett val till gymnasiet, 16 år gammal..
Jag menar, ända sen jag själv var ett barn har jag fått frågan; ”Vad vill du bli när du blir stor?”. Mina svar som väldigt liten var alltid Vetrinär för att jag älskade djur, vilket jag gör nu med såklart, men det är absolut ingenting jag skulle vilja jobba som. Ett par år senare var mitt svar Skådespelerska, varifrån jag fick det har jag seriöst ingen aning om, men det var vad jag sa i flera år, senare när jag var lite äldre sa att jag att mitt val på gymnasiet skulle blir restauranglinjen.. I 15-16 års ålder så vill jag bli playboy modell typ Scandal Beautie, absolut INTE ett val jag hade kunnat tänka mig idag.
Jag är en väldigt spontan och impulsiv person, jag gör oftast för mycket utan att tänka, hoppar in i spontana beslut jag bestämmer på en timme eller samma dag. Vissa ångrar jag, andra inte.. På tal om ånger jag har lärt mig att aldrig ångra mig, jag lär mig av mina misstag istället.
Hur som helst, i åldern 14-16 år när man började planera mer och mer inför gymnasiet, så inspirerades jag föör mycket från andra, och filmer, jag såg någon film och ville vara precis som dem. När det var dags att välja gymnasiet, fick jag för mig att restauranglinjen var helt fel, jag tog bort valet helt, och valde första valet som estet – dans, valde move-it gymnasiet, fick reda på att de skulle läggas ner, tänkte fuck it då, valde istället estet – musik, hade bestämt mig för att bli nån sångerska? eller kanske musikproducent, jag skulle iallafall välja musik… Det var ett misstag..
….Jag började på gymnasiet, gick på musik 1 dag haha.. jag kände ärligt talat på direkt bara Nej, aldrig att jag tänker gå där, bytte spontant till frisör? gick där i typ 1 månad, väldigt fel linje, inget för mig, tänkte: ” Jo men, jag gav nog aldrig musik en chans ändå..”, bytte gymnasium, valde musik-estet. Gick där i ca 2-3 månader, kände efter på riktigt, och nej fan vad fel de kändes, musik ville jag inte alls syssla med i framtiden. Är glad att jag slutade för en idag hade jag inte velat syssla med musik i framtiden.. Bytte tillbaka till frisör på min gamla skola, tänkte frisör kanske var rätt ändå.. haha fråga mig inte varför.. Gick där i 1 månad.. och även de var fel.. blev less på alls.. Slutade gymnasiet helt, tänkte att jag skulle klara mig i framtiden utan gymnasie-utbildning– Man bah, oh yeah really girl? Sökte på jobb, skrev in mig på arbetsförmedlingen, skickade runt cv, var hemma i ca 2-3 månader.. det var kaos, värsta bråken hemma, fick aldrig jobb..
..Började på ett gymnasium där min mammas kille jobbade som kock. Det var annorlunda där, fanns bara ett program att välja och de var naturvetenskap och man kunde välja till estet om man ville.. Var blyg i början, men trivdes såå damn bra till slut där, stämningen, klassen, lärarna, skolan.. Gillade det, och när jag äntligen hittade rätt, så las gymnasiet ner.. Och jag var på ruta 1 igen.. Idag är jag fortfarande så lycklig att jag svalde min stolthet och började på skolan efter allt deras tjat. Har finaste vännerna idag från min klass där, I love them <3
As I said, ruta 1 - Och här gjorde ett sånt dåligt misstag- HÄR skulle jag såklart välja restauranglinjen.. Men det gjorde jag itne, idiot jag är.. valde hår och makeup, kommer alltid ha intresset för både hår och makeup, men ingenting jag vill jobba med i framtiden. Men nu på sidan om innan jag går ut kommer jag läsa kurser på sidan om, kommer gå restaurang och serverings utbildning fast ”vuxen kurser” typ.. kommer även ta en bartender utbildning här i Göteborg innan året i slut helst. Vill jätte gärna jobba inom café branschen, servering/bartender.. fattar inte varför VArför jag inte valde det när jag hade chans att börja om.. Men men whatever, kommer ändå komma in i branschen med hjälp av kurserna och nu står jag här idag, snart gått klart 1:an ännu en gång. Och har fått jobb i en klädaffär, trivs så damn bra,.. men jag ska jag vara helt ärlig var detta för ett tagsen de sista jag trodde jag skulle få jobb i, men jag trivs jättebra som sagt, och de var bättre än jag trodde, och har öppnat mitt intresse.
I min framtid så kommer inte jag längre bo I Sverige, som jag har sagt många gånger här i bloggen. Jag kommer aldrig aldrig någonsin leva mitt liv här i Sverige, jag kommer aldrig höra hemma här, kommer aldrig bli fullt ut lycklig här, och jag vet att jag kommer bo utomlands av hela mitt hjärta, och Turkiet står högst, den känslan jag kände där, hur jag blev lycklig från en sekund till en annan, hur mitt hjärta seriöst fylldes på en sekund, kan inte inte beskriva de med ord, direkt när jag landade, steg av flygplanet, bara fick se en liiiten del av Turkiet och jag var kär. Handen på hjärtat.
Men de jag vill säga är att egentligen så redan från en ung ålder har man en slags press att redan då börja planera framtiden. Framtiden var en gång i tiden långt ifrån, man var bara barn.. man lekte.. idag är jag ett steg ifrån. Antigen så lyckas man och får sina drömmar sanna, eller så blir framtiden en dröm, en fantasi som man bara finns i tankarna, och samtidigt står man där man inte vill stå. Och jag tror med handen på hjärtat, har man passionen, tro, hopp, tålamod och är villig att jobba hårt som fan, så tror jag att allting är möjligt.
Det är många som säger att på sätt och vis så ligger ju faktiskt framtiden i dina händer, och dem val du betämmer dig för idag, imorgon och resten av ditt liv är dem som till slut leder dig till slut destinationen.
Love/
Your Nikki
