Jag är inne i en väldigt depressiv period just nu. Jag döljer det ganska bra utåt, det är min närmsta som får ta smällarna när jag kollapsar i tårar och ångest. Både min självkänsla och mitt självförtroende är på havets botten någonstans. Det positiva är väl att jag varit här förut och jag vet att det går över. Det negativa är att jag inte vet när och att det är ett rent helvete med alla tankar och känslor under tiden.
Hela mitt förflutna slukar mig på en sekund. Vilket gör mig ännu mer beslutsam till att vara så godhjärtad och empatisk som jag bara kan. För jag vet vad ignorans och elakhet kan skapa.
Jag gör som vanligt och försöker distrahera mig.. Igår var det med hjälp av Ariel, idag får det bli en annan film!
