Ja, det här är ett tycka synd om mig själv inlägg så inga påhopp om det tack! Läs inte isåfall..
Jag vet att jag är långt ifrån perfekt, jag vet att jag har många brister.. Jag har fått höra dom sedan jag var tio, jag har blivit psykiskt misshandlad och nedtryckt i skorna i över 10 år.. Och det fortsätter, folk gillar att peka ut mina brister för jag när vi stått varann nära anförtrott dom att jag har sjukdomar.. Familj, föredetta vänner.. JAG VET OM MINA BRISTER, OKEJ?
Att vara snäll och omtänksam lönar sig tyvärr inte i denna värld, varför ser ingen att jag åtminstone försöker, eller bryr sig? Är inte det viktigare än mina brister? Att jag försöker åtgärda dom och att jag försöker bry mig om alla mina medmänniskor? Varför kan inte allt vara en saga med ett och så levde dom lyckliga i alla sina dagar..
Jag försöker hitta min egen lycka, med dansen tex, den gör mig lycklig.. Och en viss person.. Men det är svårt när jag blir sviken gång på gång.. Jag förstår inte varför mina vänner ignorerar mig, när jag bara försökt ställa upp gång på gång.. Jag kanske inte alltid gör det på det perfekta sättet, men jag finns ju alltid där för er, dygnet runt.. Är jag för snäll, är det problemet? Ni kan ringa mig fem på morgonen om ni så vill.. Jag kommer lyssna och ge dom råd jag kan..
(Tack till er som faktiskt finns där)
Du förtjänar någon som bryr sig om dig också. Även om jag inte känner dig så tycker jag det. För det gör alla. Har du INGEN som du vet att du kan lita på? för i så fall är det dom vännerna du bör behålla. Hoppas du mår bättre snart <3 <3
Jag har en som jag vet att jag kan lita på till 100%.. Jag har nog folk som bryr sig, vet bara inte varför dom beter sig som dom gör ibland..
Tack så mycket för din kommentar sötis, så fint sagt av dig! Kramar!