Varför rimmar ordet lämna på rämna om separationer inte är ekvationer som driver till att jag känner mig svag efter varje andetag? Att varje dag och natt känns så svart, som en lag på att det ska börja gnaga i bröstet som en saga fast utan det lyckliga slutet, det känns så bortskjutet, nedskjutet, som en ballong någon stuckit med nål, jag känner bara hål..
Ska jag jaga en saga utan en chans till romans när lämna rimmar på rämna och separationer är ekvationer som är ofattbara, ogripbara, känsloklara en riktig dödsfara som lämnar mig uppskuren, nedskuren, ituskuren, avskuren med rakbladet i min hand, står jag vid avgrundens rand.. Ett liv är ett liv, men en saga måste också ha ett slut, även om det betyder att ett hjärta stoppas.
Dikt: Michaela Anita
Bild: Deviantart
Var snäll och kopiera ej utan att be om lov först om ni skulle vilja det! 
vad heter du på deviantart? =)