Kategoriarkiv: Värderingar

Hanna Fridén är underbar

Postat av
Svara

Jag är kär i Hanna Fridéns personlighet. Aldrig har jag då sett någon uttrycka sig så identiskt med flera av mina åsikter. Det är ju sagt att människor betraktar andra människor som smarta om de känner igen sig i åsikter som yttrats av någon annan. Så självklart anser jag att Hanna är en av de smartaste och mest ödmjuka människor jag tagit del av via nätet. Idag läste jag en artikel som gjorde att jag än en gång fylldes av beundran.

Senast igår hade jag heta diskussioner gällande ämnet ”naket”. Varför reagerar människor så negativt när de ser en naken kropp. Ligger felet hos den som väljer att vara naken eller de som betraktar naket på ett nedvärderande sätt?

Här är en artikel av Hanna Fridén som skriver de ord jag önskar att jag skrivit:

LÄNK — Unga flickors nakenbilder är inte problemet –LÄNK

Vad är ett misslyckande?

Postat av
4

Vad är ett misslyckande?

Ett misslyckande borde vara hur känslan i verklighetsuppfattningen är hos var och en person. Jag har hört människor säga:

Den personen är så misslyckad för den står på ICA, jobbar som vakt, som bartender osv.

Ett misslyckande är det enligt mig om personen har haft ett mål och känner att den inte uppnått det målet och därför mår dåligt av detta. Vem vet vad personen på ICA har uppnått när det handlar om personlig utveckling. Tänk om den här personen har förgyllt tio människors liv så att de här tio personerna känner att livet är värt att leva just för den här goda människans existens. Det är framgång för mig.

Framgång enligt mig sitter i lyckan. Ingen annan än var och en person kan säga vad som gör han/hon lycklig.

Hur många gånger har man inte varit förundrad över vänners val av tex partner. Utåt sett så verkar det som det är en odåga som vännen är tillsammans med. Jag brukar dock alltid tänka att om det är någon som borde veta vad som gör min vän lycklig så är det han/hon själv. Det är ju min vän som levt med den valda partnern. Jag vill inte misstro min väns förmåga att välja för jag tror det bästa om min vän. Ber min vän om råd om min åsikt så får min vän det men beslutet är bara upp till hon/han själv. Väljer min vän att fortsätta sitt förhållande så tycker jag att jag måste respektera detta val. Genom att behandla min väns partner med respekt och omtanke oavsett vad jag själv anser så behandlar jag även min vän med respekt och kärlek.

Jag räknar inte med att jag kommer att förstå andras val i livet men jag vill gärna utgå från att valet de gör hjälper dom att få ett lyckligare liv. Så länge de inte medvetet skadar sig själv eller andra verbalt eller med fysiskt våld så tänker jag respektera dessa val även om de är annorlunda än mina. Jag föredrar människor som har en genomarbetad åsikt som de står för även om de skulle stå i stark kontrast till min egna åsikt.

Acceptera varandra och förvänta er det bästa av era medmänniskor så ger det er själv ett lyckligare liv.

Av: Marie Plosjö

 

Vad är meningen med livet?

Postat av
2

Jag fick en fråga:

Vad tror du är meningen med livet?
Jag tror att det är få som inte tänker den tanken då och då.Jag har flera olika filosofier gällande detta men en av tankarna rörande ”meningen med livet” är följande.
Det verkar som ALLT som existerar har ett syfte. Saker i stort som smått upprepar sig. Atomer har en kärna, cellerna har en kärna, jorden har en kärna, galaxer. Allt består av kärnor och mellanrum som har ett samspel för att arbeta tillsammans. Jag tror att vi är en liten del i en stor helhet. Vi har ”mellanrumsmänniskor” och ”ytterlighetsmänniskor”. Allt för en balans. Vi kan känna extrem glädje och extrem sorg, en del har avsaknad av empati och andra har överflöd av empati. Jag tror att vårt syfte är att hitta ett samarbete trots våra olikheter.
Livet kanske är som ett pussel som vi håller på att bygga för att uppnå något större. Min lilla tid i livet i det stora hela kommer inte vara lång oavsett om jag skulle bli 100 år. Vad är 100 år av miljarder år? En droppe i havet. En droppe i havet är ändå betydelsefull i det stora hela. Samarbetar dropparna så har vi ett lyckligt friskt hav i det stora hela.
Jag tror inte att vi kommer få svaret på den frågan på länge. Kanske dagen då vi lämnar livet. Det kanske är just då som svaret uppenbarar sig.
Jag hoppas och vill tro att meningen med livet är att känna lycka. Känner vi oss lyckliga så är vi oftast på rätt väg. Följer vi våra drömmar även om de verkar helt omöjliga så händer oftast mirakel. Dörrar öppnas som vi inte trodde fanns. Meningen är väl lite att förstå vad just jag som unik individ VILL MED LIVET. Vad gör mig lycklig? Vad är mina mål? Det kan tyckas enkelt men vi är formade av vårt samhälle/paradigm. Det är lätt att vi följer tankar och åsikter som existerar här och nu som en självklarhet utan att själv ta reda på vad just jag har att tillföra och vad jag brinner för.
Vad tror du som läser är meningen med livet?

Jag är 75 år och jäkligt stolt över det

Postat av
2

Hejsan kära ni. Nu är det snart dags för mig att ta en skärmdump på topp 1-35 på förstasidan. Det är ju Mondolottodragning idag!

Igår när jag passade barnen på Sioux City så reflekterade jag över en sak som jag tänkte skriva om nu.

En av flickorna som jag passade frågade mig:

- Marie, hur gammal är du egentligen?

Jag svarade:

- Gissa!

Flickan svarade:

- Något på 20, eller hur?

Jag svarade ”ehh ja, det låter bra” och hon gissade på 22 år. Jag sa att jag var lite äldre så hon sa ”25?” och jag svarade ”ja, vi säger 25 år”.

Efter ett tag så började jag tänka. Vad för signaler sänder jag ut. Att det är bättre att vara yngre än äldre? Är det inte bättre att de förstår att man vara busig och se ut som mig trots man är 35 år. Jag sa då:

- Hörrni tjejer. Jag ljög precis. Jag är 35 år.

Flickan såg helt chockad ut och höll upp händerna i en förfärad min och sa:

- Men, hur kan du vara det? Du ser ju så ung ut!

Jag liksom många andra skämtar om det inför barnen. Det känner nog många av oss igen. Vad sänder det ut för signaler? Att det är något åtråvärt att vara ung och att man nästan skäms för att man är äldre.

Om man nu ska skämta om sin ålder så kanske man borde dra till på stort och säga att jag är 11 år eller 15 år men rör det sig om en ålder som 25 istället för 35 så betyder den skillnaden inte något för ett barn om den inte kan relatera till det. Det är ju vad jag som vuxen signalerar som blir relevant för barnet.

Hädanefter ska jag säga min ålder med stolthet, eller om jag nu ska skämta så ska jag plussa på några år och säga att jag är 75 och låta stolt för det.

Vad säger ni om det?

En god förebild enligt mig

Postat av
9

En god förebild enligt mig. Detta skrev jag [2009-08-28].

Vad är en bra förebild?

Många gånger tror jag det är självklart för oss alla vad som innebär att att vara en god förebild. Eftersom jag ständigt blir överbevisad om att det skiljer sig väldigt mycket från person till person vad som betraktas att vara av värde så tänkte jag utveckla vad jag anser att en god förebild har för egenskaper.

Jag brukar alltid säga att så länge jag inte skadar någon annan eller mig själv så finns det förmodligen inget jag kan fördöma.
Det är ett ansvar att vara god och att utvecklas.

En förebild enligt mig är en person som alltid ser något gott hos alla. Som min mormor sa:

- Kan du inte säga något gott om en människa bör du inte säga något alls.

En som ständigt strävar efter fredliga lösningar.

En människa som inte bara bryr sig om sin egna sfär utan en människa som även försöker se sig som en pusselbit i ett världsligt pussel. Där varje pusselbit får symbolisera varje människa.
Vi har alla en värdefull plats att fylla.

En person som ser till andra människors inre och inte det yttre. Det är handlingen som avgör inte hur någon ser människa ser ut.

En god förebild för mig är en människa som endast ger kritik för han/hon har en vilja att förändra till något positivt. Kritik bör ges av omtanke.

En person som lika väl kunnat stå för sina åsikter framför personen i fråga som om kritiken nämnts till någon annan än det berör. Med andra ord så är det en person som inte snackar skit.

En god förebild är en person som visar att han/hon har en vilja att utvecklas till en bättre medmänniska

En person som står upp för de svaga även om det skulle innebära en personlig förlust. Civilkurage.

En som ställer frågor om något är oklart istället för att tänka en massa saker som kanske ändå inte stämmer

En som ser till att ta för sig av livet och vågar vara unik.

En som följer sitt hjärta och känner kärlek till sina medmänniskor.

En som har självdistans

En som har en vilja att förstå även oliktänkande människor.

En människa som kan förlåta och kan se och erkänna sina egna brister samt som har en vilja att förbättra dessa.

En som unnar andra glädje oavsett om det går emot de egna intressena. Alla kan inte gilla att bada, spela fotboll,
dansa, klä ut sig, klä på sig, klä av sig, jogga osv.

En person som kan be om ursäkt. Det är stort och det tyder på självanalys.

En person som tar hänsyn till sina egna drömmar

En person som sporrar andra till att bli gladare och bättre människor.

En person som bryr sig om miljön.

En person som bryr sig om djuren.

Ett annat område som jag betraktar som en god förebild innefattar ”inte skadar sig själv” och då nämner jag framför allt tre punkter.

1. En person som inte röker

2. En person som inte dricker

3. En person som inte tar droger

Det kan konstateras att det är ett strävtsamt jobb att vara en god förebild men det är mänskligt att misslyckas.
Det gäller att då försöka hitta en bättre lösning och försöka igen. Jag tror de flesta har dalar då de känner att de blir bittra. Många känner svikna men istället för att bli en bitter person som i sin tur sviker andra så gäller det att försöka se det goda i var och en av våra medmänniskor så vi bryter den negativa spiralen.

Så vad har ni att säga? Har jag glömt något? Känn och tänk efter och skriv era åsikter.

Av: Marie Plosjö

Den livsfarliga färgen rosa

Postat av
9

Ni trogna läsare vet att jag tidigare gett min in i diskussioner som handlar om genus. Jag har skrivit en del under ”Mina värderingar” om ni inte läst det tidigare. Enligt mig så är det viktigt att vara medveten av det som varit och det som existerar för att kunna påverka framtiden.

Nu är Carolina Gynning gravid och då hon ska få en flicka så drömmer hon om att pynta hela barnrummet i rosa. Det möttes omedelbart med reaktioner från de som inte vill fokusera på barnets könstillhörighet utan på barnets unika möjligheter som människa istället för att automatiskt ge barnet en könstillhörighet genom att välja färgen rosa.

Carolina reagerade då starkt och skrev:

”Jag måste säga att jag tyvärr lessnat på alla dessa kommentarer om att det inte e ok att göra flickrum ROSA. Att det är omodernt och att det skulle vara dåligt för min bebis att ha rosa runt sig som flicka, då skulle hon inte få välja själv? Jag trodde att det viktiga när man var liten var ett kärleksfullt och välkommnade hem, inte ett där KÖNSNEUTRAL ska stämplas i pannan på mitt nyfödda barn.”

Jag började också tänka på vart jag stod i den här frågan och kom fram till en hel del saker.

Även om jag tycker det är viktigt att vara medveten om vad vi förmedlar till våra barn genom att ge de förutbestämda förutsättningar som grundas i deras könstillhörighet så tycker jag man kan bekämpa det på bättre sätt än att anse att rosa är ”livsfarlig färg”.

Ett barn förstår/vet inte till en början att himlen är blå, molnen vita, solen gul, gräset är grönt. Om föräldrarna envisats med att lära ut att färgen på jordgubbar är blå, gräset är svart, himlen är grön så kommer barnet ta in den informationen och se det som fakta.

Rosa förknippas ofta med feminint. Den feminina rollen eller den maskulina rollen är inte alltid rolig att automatiskt få om det är så att människan inte kan identifiera sig med de förväntningar som finns och det är det som ”feminister” vill förändra.

För min del så anser jag fokus ligger på fel område när man tar avstånd av en färg när problemet ligger på en annan nivå. Problemet är ju inte färgen rosa utan vad för paralleller som automatiskt uppkommer när någon bär rosa.

Om det nu är så viktigt att alla ska få vara unika och få möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar oberoende på könstillhörighet, så är det otroligt sorgligt om någon skulle ha just rosa som favoritfärg, bry sig om genus och därför tar avstånd från färgen på grund av detta.

Bara för att en förälder klär sitt barn i rosa och pyntar hela rummet i den färgen så behöver det inte betyda att den personen inte är mån om att ge sitt barn en unik chans att utvecklas till en stark individ som själv vågar gå sin egna väg.

Om man bryr sig om genus och älskar rosa så ska vi kunna använda oss av rosa utan att få påhopp från andra att det är förlegat. Om vi verkligen vill förändra samhället så människor blir behandlade utefter det de gör och det de säger istället för vilket kön de tillhör så fokusera på att förmedla just de sakerna till era barn under uppväxten.

I bästa fall så låt barnet förknippa färgen rosa med styrka och djup för barnet relaterar inte till färgen på annat sätt än det den är uppväxt med.

Jag har svårt att sätta ord på det men ett liknelse kan vara följande. Ni  vet säkert att jag har ”vikt ut mig” i en del grabbtidningar. Föreställningen är ofta att det är uppmärksamhetstörstande tjejer som ställer upp på detta. Det finns faktiskt mängder av olika anledningar till att tjejer väljer att vika ut sig. För det första så är det en ganska smutsig oärlig bransch överlag där många tjejer blir utnyttjade på olika sätt. Inte nog med att de tjejerna ofta blir behandlade som skit av de som sitter på maktpositioner i branschen så får de skit från allmänheten som ser ner på dom. ”Feministerna” som då borde stå på tjejernas sida bekämpar detta ofta genom att ge sig på vem? Jo, tjejerna. Smutskastningen kommer från alla håll.

Hur har jag valt att bekämpa detta? Genom att fortsätta göra det som jag älskar att göra. Bara för att det finns föreställningar om att ”tjejer gör det för uppmärksamheten” och att de tjejerna är ”offer” så känner inte jag mig som ett offer då jag gör det som jag älskar och som gör att jag uppskattar livet. Även om det finns föreställningar om sysslan som inte är positiva och som gör att jag möter motgångar på grund av fördomar så står jag upp för min passion och står upp för den delen som är jag.

Gillar människor rosa så låt de bära rosa oavsett vad ni förknippar färgen med. Låt den människan ta ansvaret att förändra på sitt sätt. Ta inte ifrån andra ansvaret att gå sin egna väg. Ibland måste man lita på att andra sköter saker på bästa sätt. Om föräldern gör något fel i uppfostran så tyck till då istället.

När jag skriver citationstecken på feminister så är det för att jag anser att feminister är någon som står för lika rättigheter, lika skyldigheter, som står för medvetenhet om det som format oss. En del ser feminister som några rabiata personer som hatar män. Enligt mig så finns det rabiata personer inom alla kategorier. Jag känner mig som en feminist men jag kan tänka mig att det är en del som inte skulle kunna påstå detta. 

Är detta för luddigt? Förstår ni vart jag vill komma? Vad tycker ni?

Tjejer/kvinnor är raka men på ett mer beskrivande sätt

Postat av
1

Ni har säkert hört att killar är raka och tjejer pratar otydligt. Det håller jag inte med om.

Min teori är att tjejer generellt sätt är bättre att uttrycka sina olika tankebanor. De analyserar och gör liknelser. När de lämnar en beskrivning av ett problem som kan verka långsökt eller otydligt men som egentligen är ytterst tydligt så blir det för mycket information för de de killar som påstår detta om kvinnor.

Nu är ju tack och lov inte alla killar och tjejer på samma sätt. En likhet mina tidigare partners och min nuvarande haft är att de älskar att göra liknelser och förklara lika invecklat som vilken tjej/kvinna (enligt teorin) gör.

Jag kan också dra ännu en parallell med detta. Jag tycker det är attraktivt med killar uppfattar poänger i finurliga ordvitsar. Så om man i ett tidigt skede när man dejtar skriver tex ett sms som ger antydningar med en skämtsam underton och får ett svar som visar att killen är benägen att dra slutsatser så är det ytterst positivt. En kille som inte förstår småhintar och skämt blir ganska ”boring”. Alla kan ju missa poänger men det finns ju en del som aldrig fattar en enda poäng om man inte skriver rakt på sak det vill säga.

Hajar ni poängen?

Annika Östberg förtjänar inte att vi ska tycka synd om henne

Postat av
9

Ni har säkert de flesta hört talas om Annika Östbergs kamp om att få komma tillbaka till Sverige.

En sak som gör mig förbryllad är att det inte bara handlar om en kamp om att hon ska få komma tillbaka till Sverige igen utan hon dessutom ska bemötas med nästintill hyllningar. Ska vi verkligen tycka synd om henne för att hon fått ett straff som hon i mina ögon faktiskt förtjänar.

Hon har inte bott i Sverige sedan dess hon var 11 år gammal. Annika växte upp till största delen i USA. Hon hamnade snett tidigt och enligt källor så hamnade hon i ungdomsfängelse redan som 12-åring.

Hon har därefter varit inblandad i 3 stycken mord. Det första knivmordet fälldes hon och hon avtjänade ett straff på 5 år. Alla mord som Annika var inblandad i har hon i efterhand skyllt på sina pojkvänner.

Tragiskt att hamna på sidospår om lagboken i så unga år men det är många som hamnat snett i livet.

Förutom morden så försörjde hon sig dessutom med narkotikahandel och koppleri.

Nu har hon gett ut en bok om hennes livsöde. Hon välkomnas hem till Sverige med krans i håret och människor som nästan hyllar henne.

Jag skulle vilja se scenariot att människor skulle välkomna tex Anders Eklund med krans i håret och hyllningar efter det att han avtjänat sitt livstidsstraff. Sen skulle han skriva en bok om hur han mördade och kunna tjäna pengar på det genom att sälja sin bok.

Tiderna ändras och människan gör också det med tiden. Hon har avtjänat sitt straff och bör få en nystart enligt mig men att hylla en ”förre detta mördare, droghandlare och en människa som sålt andra människors kroppar” är för mig underligt.

Jag skulle vilja läsa böckerna som handlar om de livsöden som barn och föräldrar har fått efter Annikas handlingar. Hur har livet varit för de föräldrar som kanske fått barn som blivit drogmissbrukare på grund av att Annika sålde knark till deras barn. Jag skulle vilja läsa hur de hanterar smärtan av att deras barn kanske gått bort i droger som Annika sålde. Människor som säljer droger är enligt mig mördare de också. Jag skulle vilja läsa livsödet barnen fått som haft en förälder som blivit mördad av Annika och hennes dåvarande pojkvän. Eller boken som är skriven av de föräldrar som haft barn som fått sina kroppar sålda av Annika för att deras barn skulle kunna få tag på droger.

När vi läst deras berättelse så skulle jag sedan vilja se hur benägna de som tycker synd om henne nu är benägna att förlåta.

Hur skulle ni reagera om någon mördat ert barn eller er pappa/mamma och sedan sett att den mördaren skulle fått otroligt många människor att kämpa för den personens ”rättigheter”. Är det berättigade rättigheter enligt er?

Jag kan förstå att hennes närstående kämpar för henne för det är naturligt att människor som älskar en gör det. När Annika satt i amerikanskt fängelse så startades facebookgrupper och dylikt för att hjälpa ”stackars” Annika till Sverige. De är inte synd om henne alls enligt mig. Det är synd att hon hamnat snett och gjort alla de förfärliga handlingar som drabbat andra människor om hon nu har ändrat inställning men det är fortfarande hennes handlingar.

Låt henne få börja om men hylla inte henne av respekt till de anhöriga som hon mördat.

Om utseendets betydelse

Postat av
4
Marie Plosjö 2005

Marie Plosjö 2005

 

Jag har på senare tid upptäckt att intresset för mig i media ökar igen. Varför vet jag inte men jag har fått flera mail på senare tid med olika typer av intervjuer till olika typer av tidningar och forum. En del frågor är så klart jobbiga men jag kan förstå att jag får dom och andra är roliga. Pratade om mitt liv för flera år sedan i en intervju. Tittade då tillbaka på några gamla bilder och insåg att jag har ett varierat utbud när det gäller foton. På en del ser jag ju ganska okej ut men en del får mig att skratta. Nog för min kropp var snygg när jag var smalare (även om jag tycker jag har snyggare kropp nu) men mitt ansikte tidigare blev då så smalt så vissa delar ser helt missanpassade ut i förhållande till det lilla huvudet. Ja, ja, jag ska ju inte klaga men det är väl härligt att jag tycker att jag blir snyggare med åren. Det kanske är självförtroendet helt enkelt. Stirrar mig inte så blind på smådetaljer och tänker ”spelar det någon roll egentligen?”.

På så vis är det verkligen skönt att bli äldre. När man är yngre så tror nog många att det inte kommer hända för det känns så viktigt att se så bra ut hela tiden. Jag känner mig trygg i mig själv på det sättet att jag inte bryr mig om jag ibland ser ut som skit. Jag vet ju att jag kan se jävligt bra ut om jag vill och orkar . Sen känns det inte så viktigt att andra tycker jag är snygg heller vilket var ganska smickrande när jag var yngre.

Det är ju faktiskt så personer som du och jag betraktar som världens vackraste har en vardag. Även de blir ”vardagsmat” i deras partners ögon.

Jag menar så här:

Varje gång jag blivit tillsammans med någon så har det i början varit rätt mycket fokus på utseendet. Inte så att det uttalas men att jag fått höra att killen ALDRIG kan tröttna att titta på mig. Jag lovar er! Är man tillsammans med någon tills förälskelsen har lagt sig så är just utseendet så ointressant i det stora hela. Nog för man kan titta på personen och tycka att man har en heting till partner men inte fasen bryr jag mig om min partner skulle ha håret åt alla håll, om min kille skulle vara orakad då och då, om partnern skulle tappa hår, om partnern skulle gå upp i vikt, om partnern skulle ändra sig på något sätt. Så länge man ändå anstränger sig ibland för att vara fin för den man är tillsammans med. Utseendet blir väldigt oviktigt i längden. Det är ju detsamma som med vänner. Det finns ju ingen sann vän som skulle få för sig att vara vän med någon på grund av hur den personen ser ut. Frågar någon mig:

- Har du någon snygg vän?!

Självklart! Alla mina vänner är galet fina!

Älskar man någon så blir även bristerna (som man kanske till en början hängde upp sig på) vackra.

Låt oss säga att den jag är tillsammans med känner sig pluffsig, kanske fått lite mage och hakar upp sig på det. Just den magen skulle göra att jag tyckte han var ÄNNU finare! Den ömheten man känner för människor man älskar gör att vi uppskattar även det som inte platoniskt betraktas som bildskönt.

Känner att jag har lite svårt att sätta ord på det hela så det blir en himla massa ord.

En sista sak innan jag avrundar det här. Det finns något som jag aldrig har förstått och jag vet inte om jag någonsin kommer göra det.

Flera gånger har jag sett att människor kommenterar i andras bloggar på ett underligt sätt som de tror att det är någon styrka i det de säger.

Tänk er ett scenario:

Två bloggare bråkar i sina bloggar.

Läsare blandar sig i och tycker till.

Ofta vänder sig motståndaren till den andra bloggaren för att säga att den backar upp den andra bloggaren för att visa sitt stöd.

Finns det då något svagare argument än att säga:

- Du är ändå inte så snygg som ”Namnet på den andra bloggaren”! Så det så!

eller varför inte:

- Du är så fuul!

Jag förstår liksom inte vart de vill komma. Man kan ju tro att det bara är barn som skriver när de använder sådana argument men skrattretande nog så har jag sett att det är en del som kan betraktas som vuxna som skriver så.

Är det någon som kan förklara för mig varför det skulle vara kritik som skulle ge kraft i argumentet om varför de håller på en viss person?

 

Tack för era tips på ämnen att skriva om förresten!

 

Här är ett foto från 2005. Foto: Tony Kollberg

 

Goda råd – Att bry sig om sig själv är den bästa gåvan du kan ge andra

Postat av
Svara

Mycket få människor lever i dag, de flesta gör förberedelser för att leva i morgon.

Jag kan förstå hur det känns att fastna i gamla fotspår. Det finns alltid en massa rädslor för vad som kan hända om man går utom de fasta spåren.

Känns något fruktansvärt fel så var lite modig i livet. Våga ta ett snedsteg. Det snedsteget kan förändra allt. Jag är av tron att man aldrig ska sluta göra det man tror på (så länge det är lagligt och det är en positiv tro).

Tror du att du kommer bli en historisk person värd att minnas så ge aldrig upp den tron. De flesta människor som anses framgångsrika om det så är i upplevelser, kunskap eller pengar har gått en lång väg för att nå dit. Många har kämpat med år av motgångar men aldrig tappat greppet om deras innersta önskan trots att andra sagt att det är ”omöjligt”.

Jag tror det är en fara att falla för alla måsten. Själv kan jag hamna i de fällorna periodvis men jag hoppas jag aldrig tappar hoppet om att ta mig ur de tankarna för det är verkligen den värsta känslan i livet. Att tvinga sig göra saker för att man måste.

Att känna måsten ger en känsla av vanmakt och vanmakt är det värsta människan kan känna.

Det är inget positivt med måsten/krav så länge man inte känner att det blir en positiv utgång som man kan ana. Det är inte ansvarsfullt att göra ”måsten” för att andra förväntar sig det av dig. Det är ansvarsfullt att försöka hitta sin inre väg för att gå den bättre än andra som har en annan väg att gå.

Om du inte vet vad du brinner för gör det till din största uppgift att ta reda på här i livet.

Vart och en av oss designar vårt liv. Mycket det som händer omkring oss kan vi självklart inte styra men vi försöka att betrakta dåliga saker på ett fördelaktigt sätt. Jag vet att det känns som en omöjlighet när man är på botten. Jag har ju själv upplevt de känslorna och jag är en känslomänniska.

Mår du skit på jobbet mestadels av tiden då tror jag inte att det är rätt plats för dig i livet. Livet ska inte upplevas som en skithög att stå ut med. Hur skrämmande det än kan låta att säga upp dig så tror jag det är den enda vägen du ska ta. Börja sikta in dig på målet du drömmer om istället.

Känner du dig fast i förpliktelser? Ta en paus, ladda batterierna och återkom kanske med ny lust och inspiration.

Känner du att jag har inte råd att ta en paus så tänk efter.

Tror du verkligen att världen skulle stå och falla om du tog en paus i 1 vecka av hänsyn till dig själv och för att ge mer till din omgivning med nya starka tag?

Livet är som ett lavemang – allting löser sig!

Den pausen kan innebära en helomvändning i stora drag. För det första så visar du dig själv respekt och det är något du kan känna dig stolt över. Att lyssna på vad kroppen verkligen behöver är viktigare än alla fasta fotspår. Lev livet! Ta chanser. Om du faller, res dig upp och riskera att falla igen. Vågar du göra något oväntat så kommer du ha mer ork att falla fler gånger för att upptäcka världen på nytt igen.

Så gott som alla människor har minst fem personer som anser att just du är en av livets höjdpunkter. De människor som älskar dig skulle vara för egoistiska för att riskera att låta dig falla. Människor som älskar dig föredrar att du mår bra och kommer rädda dig även om du tar en paus.

De jag älskar kommer jag alltid vilja vara ett mjukt moln för som de kan landa på.