Ur en artikel om mig och min syster från 2006
Postad 2010-03-31 20:56 av Marie PlosjöVisningar: 11519 Kommentarer: 0
"En liten, späd tjej med kortklippt hår och gympadojor kommer mot mig i tunnelbanan. Nästan lite blygt. Långt från kvällstidningarnas skanderande rubriker och herrtidningarnas förföriska bilder med titlar som Naturens under och Sexiga donnan.
– Det är så mycket yta, det man ser i tidningarna, säger hon."
Några stycken senare från samma artikel:
"Hon sitter i en bil på väg mot Norrtälje en lördagskväll, systern kör. De har tillsammans med två andra tjejer blivit kontrakterade som värdinnor på en nattklubb. För några tusen kronor var ska de i tajta vita linnen höja stämningen på klubben. Mingla, prata och dansa lite med gästerna. En stor affisch med systrarna Plosjö i vita korsetter annonserar deras närvaro.
Med svartmålade ögon och röda läppar hänger de i baren och dricker varsin cola light med sugrör. De dricker aldrig alkohol när de arbetar. Rött respektive silvrigt diadem håller håren på plats. De är trötta – Monia har ont i armen och Marie tror att hon fick någon drog i drinken kvällen före.
En tjej kommer fram och berömmer Monia Plosjös bröst. Strax därpå en kille som med en menande blick på hennes läppar undrar om hon försöker likna Gudrun Schyman.
– Oftast är det killar som är otrevliga mot en när man är ute. De kan gå förbi och säga häxa till mig men när de märker att man är trevlig blir de snälla. De tror nog att man är en bitch, säger Marie Plosjö.
Fördomar är det värsta hon vet.
– Som att folk tror att man gjort brösten bara för att man längtar efter att bli påsatt. Eller att man är helt blåst.
På sin hemsida ägnar Marie Plosjö många timmar i veckan åt att blogga. Otaliga rader går åt till att bemöta påhopp, såväl mot henne själv som mot andra i branschen. Aldrig hämndlystet, snarare genomtänkt och finurligt.
Hon skriver också om allt från vad som hänt under dagen och vad hon tyckt om senaste lästa boken till sina tankar kring kriget i Mellanöstern, religion och homosexualitet.
– Om man är välkänd ska man göra något bra av det och inte bara sitta och prata om att man gillar sin Gucciväska. Jag vill visa att det finns andra sidor också. Och kanske kan jag bidra på mitt lilla sätt till en ödmjukare värld, säger hon.
Känslorna inför vad hon gör nu är dubbelbottnade. Hon älskar att få vara med och göra bilderna, att få skapa något vackert med sig själv. Men hon hatar allt som ligger bakom.
– Det finns så mycket skit i den här branschen att jag önskar att jag inte hade haft den här passionen. Jag har blivit sviken så många gånger.
Som när hon blivit lovad att i förväg få läsa intervjun som skulle ackompanjera bilderna till ett utvik.
– Det fick jag aldrig och sedan stod det i tidningen att jag var värsta nymfomanen som bara tänkte på sex hela tiden och gärna skulle vilja ha sex på en trottoarkant. Det har jag aldrig sagt.
Eller när bilder och filmer från en plåtning sålts som nedladdningar till mobilen via tidningar och nätet. Utan hennes vetskap – trots att det stod i kontraktet att hon skulle få godkänna allt.
– Jag ångrar att jag varit så godtrogen och velat tro gott om alla. Det har gjort mig illa. Men egentligen ser jag inte att vara naiv som något negativt. Det är ju en fin tanke att kunna se på allt som oskyldigt. Men den bilden har jag tappat nu.
För att uppväga den sidan har hon nuförtiden sina nära vänner utanför branschen. Bakom de glättiga mingelbilderna från Stureplan där alla verkar vara en enda lycklig familj döljer sig en stenhård konkurens mellan tjejerna.
– I vintras var jag ute väldigt mycket. Nu känner jag mest avsmak för det. Att pengar går före känslor"
Något senare i samma artikel så har de skrivit så här när de var med och dokumenterade en plåtning för FHM:
Marie Plosjö är ett proffs framför kameran. Vant levererar hon poser och ansiktsuttryck. Lekfullt med tungan i ena mungipan eller en intensiv blick rakt in i kameran. Kommer med egna idéer.
– Jag ser det inte riktigt som att det är jag. Det är som att klä ut sig, att leva ut ett kul skådespel. En show där jag känner mig sexig. Annars känner jag mig som en liten flicka, säger hon.
Text: Cecilia Johansson