DISKRIMINERING
Om det är något som engagerar mig så är det diskriminering grundat på fördomar istället för fakta och hänsyn till var och en individ.
Att jag själv känt mig diskriminerad flertalet gånger bidrar självklart till mitt engagemang. Jag vill påstå att det finns ”Diskriminering som är accepterad” och ”diskriminering som inte är accepterad” men bemötandet är exakt samma i dessa avseenden.
I mitt blogginlägg från gårdagen då jag länkade till ett inlägg som Hannah Graaf skrivit så vill jag förklara att det hon och flera andra i samma situation (jag inkluderad) blivit diskriminerad på grund av en bedömning av mitt yttre samt mitt val av enstaka modelljobb så som glamourmodell.
Jag har i livets olika skeden upplevt olika sorters bemötande beroende på hur jag sett ut. Detta för jag gillat att experimentera med mitt yttre delvis för att faktiskt bilda mig en uppfattning om hur människor fungerar. Jag är estetiskt lagd och framför allt under skoltiden så testade jag olika skepnader för att jag fann det intressant att se de här olika reaktionerna. Att jag sedan i slutändan valde att ha en stil som inkluderar långt blont hår och stora opererade bröst gör inte att min personlighet på något sätt är förändrad. Mina åsikter och värderingar är desamma oavsett vilken yttre förändring jag gjort.
Det finns ingen människa som jag känner som skulle beskriva mig så som den schablonbild som många vill förknippa mig med. Den yttre bild som många gånger har visats i media. Ändå kan människor som INTE känner mig uttala sig om mig på ett sätt som de omöjligt kan veta.
En av mina värsta upplevelser av diskriminering
En av de gånger jag har känt mig som mest kränkt var när jag skulle ha en vernissage i Stockholm. Eftersom jag själv varit utsatt för övergrepp så ville jag gärna gynna kvinnorättsjouren. Därför bestämde jag mig för att skänka minst 30 % till en fond för att hjälpa utsatta kvinnor. Jag tog kontakt med Roks via telefon och berättade om mitt syfte. De var lyriska och hyllade mig för mitt initiativ. De sa att de önskade att fler kunde tänka i mina banor och de sa att de såg fram emot ett samarbete. De bad mig att kontakta en annan tjej som också blivit utsatt för övergrepp som de samarbetade med.
Jag lovade att skicka iväg pressinformationen till Roks för godkännande innan jag utskicket. När jag gjort detta kort därefter så kontaktade de min dåvarande chef och förklarade att de inte ville förknippas med mig. Vi försökte få allt svart på vitt eftersom deras agerande tydligt genomsyrades av att de kollat upp mig och vad jag gjort tidigare i form av utvik. När vi ville få allt skriftligt så kom väldigt underliga ursäkter som inte gick hand i hand med det de sagt till min chef vid telefonsamtalet. Allt från att de hade helt plötsligt ändrat deras policy om att samarbeta med någon över huvud taget till att det var andra personer som nu hade att göra med frågan. Detta rörde sig om en väldigt kort tid efteråt. Både jag och min dåvarande arbetsgivare var inte det minsta tveksamma om vad det handlade om men vi kunde inte styrka det eftersom de vägrade sätta det i skrift. Smart nog för deras del.
Det blev också knäpptyst från tjejen som jag blivit rekommenderad att samarbeta med trots att hon också till en början visat intresse. Behöver jag tillägga att hon fortsatte samarbetet med Roks även efter detta. Trots att de sagt att de helt plötsligt slutat med sådana samarbeten.
Jag kände mig så otroligt förödmjukad, ledsen och arg. Hur kunde en kvinnorättsjour som ska finnas där för kvinnor ha så otroligt starka fördomar att de kunde ta sig rättigheten att kränka mig känslomässigt som de gjorde? Jag kunde definitivt känna igen mig i känslan av de fördomar som homosexuella och de som råkat ut för diskriminering på grund av sin hudfärg varit med om. Det är just det jag menar med accepterade fördomar/diskriminering. Om detta handlat om en människa med en annan hudfärg eller om det handlat om att de sänt ut samma signaler på grund av att jag varit homosexuell så hade jag omedelbart kunnat gå rättsligt tillväga. Ingen hade behövt ifrågasätta min känsla av utanförskap.
Jag blev först väldigt sänkt av det här bemötandet. Tappade all kraft och mod för några dagar men bestämde mig för att resa mig och vara stark. Inte kände jag för att gynna en organisation som behandlat mig på det här sättet. Vad för signaler skickar det ut till andra kvinnor i min situation som blivit utsatta och hotade?
Det var därför jag valde att samarbeta med Melissafonden.org. Vernissagen och utställningen var väldigt lyckad. Jag bjöd in flera politiker och en av huvudpersonerna som kom var jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som jag hyser stor respekt inför. Det hjälpte Melissafondens grundare Elisabeth att komma i kontakt med en viktig person för ändamålet och det är jag stolt över.
Det är ofta hårda ord och fördomsfulla människor som man blir utsatt för efter ett utvik har gjorts. Jag hade aldrig anat som 18-åring att det kunde få sådana konsekvenser livet igenom att vika ut sig (första gången jag vek ut mig var när jag var 23 år gammal). För mig så var bilderna jag såg på andra tjejer i Slitz och Playboy vackra och konstnärliga och oskyldiga.
Att tjejer som vikt ut sig helt plötsligt ändrar inriktning och tar avstånd från utvik har sina skäl i den påfrestning och fördomar som de utsätts för till största delen. Jag är övertygad om detta. Det är ofta kvinnor liksom jag som inte dömer människor efter det de ser utan det som levereras som måste förklara sig och gå upp till bevis för att utomstående behandlar tjejerna på ett nedvärderande sätt. Dessa fördomar verkar följa efter mig och andra livet igenom för något enskilt val som handlar om något väldigt oskyldigt.
Jag tänker inte ducka och ursäkta mig för vad jag har i mitt bagage. JAG står för att jag har gjort utvik och är väldigt stolt över den jag är och den jag har blivit med mina upplevelser. Att jag älskar vackra bilder och då framför allt på den nakna/lättklädda kvinnokroppen är inget jag eller någon ska behöva skämmas för. Det säger INGET om hur jag är som människa (värderingar och ageranden gentemot andra och mig själv) då även kvinnor som vikt ut sig har sina unika skäl till valet att vika ut sig.
Jag vet att jag är en ytterst begåvad människa på flera sätt! Jag med mina erfarenheter har otroligt mycket sympati och empati för andra människor och har väldigt svårt att döma andra utan att ha fördjupat mig i personens historia. Att lära känna en människa kan ta flera år och alla kan göra misstag vid fel tillfällen i livet. Inte tänker jag döma människor för det. Mitt intresse för medmänsklighet och starka tro på att vi alla kan göra skillnad är också något jag är stolt över. Vi är alla som små ringar på vattnet som har möjligheten att sprida våra goda tankar vidare. Hur påverkar vi till en positiv förändring på bästa sätt? Genom att döma innan fakta eller genom att betrakta och visa intresse för oliktänkande individer med en vilja att förstå? Jag är av tron att vi ständigt utvecklas genom mötet med alla människor. De goda och de vi kallar onda. Genom mötet med de vi inte gillar så lär vi oss väldigt mycket om oss själva vilket leder till utveckling. Jag har med mina möten och experiment med mitt utseende insett att det inte går att avgöra hur någon är genom att se till utsidan och tänker aldrig tillåta mig själv att bli trångsynt och dömande.
Det gör mig väldigt ledsen och arg att det finns människor som inte lever som de lär. Människor som säkerligen tror att de gör gott när de sätter sig på piedestaler över andra människor och ser ner på människor de inte känner genom deras yttre betraktelser.
Jag vill ryta ifrån och säga en gång för alla. Ingen har rätt att döma mig för något som innebär naken hud eller bröst. Jag är ingen skandalös person. Faktum är att jag är en helt vanlig tjej med starka genomarbetade åsikter som jag tänker kämpa för!
ÅRETS KVINNOR - En liten upprättelse!

Årets kvinnor är utsedda i Expressen.
Så här står det i Expressen:
14) ”Våga anmäl”-gänget.
Josefin Bunner, Marie Plosjö, Inka Rodriguez och Cissi Wallin – dessa fantastiska kvinnor, som själva vittnat om sexuella övergrepp, startade rörelsen ”Våga anmäl”.
http://www.expressen.se/nyheter/arets-kvinna—har-ar-de-pa-platserna-40—11/
Läs mer om kampanjen ”Våga Anmäl” här www.vagaanmal.se
Vad är diskriminering?
Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av mer grundläggande egenskaper till exempel delar av den diskriminerades identitet. I begreppet är underförstått att åtskillnaden innebär något negativt för den diskriminerade. Det anses diskriminerande att göra åtskillnad på grund av sådana egenskaper som anses medfödda, förvärvade eller ibland valda men i alla fall så grundläggande för den kulturella identiteten att de bör skyddas. Sådana egenskaper kan vara till exempel kön, etnicitet, funktionsnedsättning, ålder, hudfärg, inkomst, kroppsbyggnad, sexuell läggning och religiös eller politisk åsikt.
Diskriminering kan finnas på strukturell nivå, genom att en stat har olika lagar för olika grupper eller genom att samhällsnormen innebär att vissa grupper behandlas sämre. Diskriminering kan också finnas på individuell nivå, genom att en person, en myndighet, en organisation eller ett företag utifrån sin egen uppfattning, särbehandlar olika individer.
Gilla gärna om ni uppskattar inlägget