Fula människor
Postad 2010-09-03 15:01 av Marie PlosjöVisningar: 655 Kommentarer: 3
Finns fula människor?
Jag fick en kommentar av en person som jag verkligen beundrar. En kvinna som måste ha ett hjärta av guld som skrev "Det finns inga fula människor".
Håller jag med?
Om inte ordet/begreppet fult hade existerat så hade jag kunnat instämma men någonstans kommer tanken om att det finns fula människor eftersom begreppet existerar. Det beror förmodligen på hur vi definierar ful.
Om jag går till min personliga smak så hade jag självklart kunnat säga att ett visst utseende är fult enligt mig för om jag inte kunnat tycka att något var fult så hade jag inte heller kunnat avgöra vem och vad som var vackert.
Det är en personlig uppfattning och det är därför vi brukar säga att "smaken är som baken, delad!"
Jag är glad att inte alla utseenden faller mig i smaken för det är härligt när man ser någon man tycker är vacker och kan inspireras av.
Min förre detta chef när jag jobbade på en salong på Odenplan hade en slogan där det stod "Det finns inga fula människor, bara vårdade och ovårdade". Till viss del stämmer det men jag anser att en människa som jag anser vara god kan vara ovårdad och trots detta vara vacker i mina ögon.
Jag tror däremot att en fin personlighet lätt speglas i det yttre. Jag vet ingen människa med mycket godhet enligt mig som är ful. Alla mina vänner är vackra/söta/fina enligt mig. Även om jag inte anser att alla är "modellsnygga" så har de en annan djupare skönhet. De som jag anser är "goda" har mängder av vackra nyanser. Det kan vara ett vackert leende som smittar av sig, ärliga ögon, vackert rörelseschema som utstrålar vänlighet och välvilja o.sv
En sak som jag tror jag har gemensamt med fler är att ett utseende kan ändras om samma person som man tidigare har uppfattat som vacker sårar en. Då helt plötsligt så kan jag se "fel" i det yttre som jag stör mig på. Det kan kännas som man finner fler svagheter hos den personen som man ser från insidan och ut.
De gånger då det händer så kan det vara en svår balans att försöka förstå sig själv. Om någon frågar mig om personens utseende och jag ogillar personligheten så brukar jag försöka tänka på vad jag tänkt i de mest positiva ögonblicken och kan säga "ja, hon/han är vacker" om jag tyckt så från första början. För om en person enligt mig är elak så vill jag minimera det negativa så mycket som möjligt även då. Möjligtvis är att jag förklarar att jag tidigare tyckt så men jag blivit sårad så jag har svårt att nu se det vackra.
Om jag sedan försonas med personen i fråga igen så blir denne vacker igen.
En sak som jag definitivt tycker är viktig är att man som medmänniska ALDRIG får säga något negativt om saker som handlar om ytliga saker som det yttre eller saker som man inte kan förändra så den det handlar om kan bli sårad.
Därför tar jag ALLTID avstånd från kränkningar som handlar om utseenden. Jag tycker att man alltid ska kunna ge konstruktiv kritik om man vill kritisera och för mig så känns det omöjligt att se kritik om ett utseende som konstruktivt.
Kritik ska också alltid enligt mig ges för man har en vilja att förbättra något. Det ska vara med en välvilja även om man är arg på den det berör. Om jag kritiserar någon så vill jag alltid samtidigt belysa de bra sidorna även om de kan vara svåra att se för stunden.
Att jag har mina åsikter och hanterar påhopp på ett sätt genom att ge förklaringar till varför jag upplevt något är för jag har en vilja att lösa situationen.
Jag vet att där finns många som blir upprörda över något beteende hos andra och därför skriver något elakt om t.ex. utseendet för att såra den personen som de stört sig på istället för att kritisera det som verkligen problemet handlar om.
Jag ogillar det oavsett vem det är som skriver något sådant, för det gör ont i mig att se, men jag liksom andra måste acceptera att vi har olika sätt att lösa situationer. Jag påstår inte att jag har rätt men jag tror att min lösning är det bästa på sikt. Tills jag fått reda på någon annan bättre lösning så kommer jag fortsätta att göra så som jag tror kan ge mest lycka i slutändan både för mig och för andra.
Så slutligen vill jag säga:
Alla ansvarar för sina egna handlingar! Även om mina förfäder gjorde saker som jag anser är fel så väljer jag att ändra det beteendet och kan bara stå till svars för vad jag gör och inte gör. Även om personer som är runtomkring mig kan få för sig att skriva saker om utseendet som är negativt så är det inte mina åsikter och det låter jag alltid dom veta.
I bloggarnas värld så känns det som den oskrivna regeln har upphört och det är enligt mig mycket, mycket synd.
Tyvärr så är det många "bloggare" som skriver elakt om andra och kallar andra människor för saker som är direkt kränkande och när de sedan får reaktioner av anledning av detta så blir de jättesårade eller arga istället för att tänka igenom deras egna beteende.
Här är symboler som visar hur ett utseende som skiljer sig från mängden kan ge människors sympatier och kärlek. Jag tror det är fler än jag som tycker att de här även om det är påhittade figurer (enklare att visa än riktiga människor) har sin skönhet med sitt varma goda hjärta som reflekteras i våra ögon även om det inte det första som möter vår näthinna.
Translate
Kommentarer (1)
Startsidan: mondoblog.se
Dela på Facebook
RSS
Twitter
Skriv ut
