Idag är det den 22 November 2012 och jag befinner mig på best western artic hotel i Luleå. Imorgon är det sista dagen på attitydambassadör utbildningen som hålls här och nu ikväll så var vi ett gäng som delade med oss av våra egna berättelser.
När man sitter och lyssnar på andras berättelser så blir man till viss del väldigt chockad och kan känna lite obehag mot samhällets funktionsnormer.
Även om jag är väl medveten om att jag inte är den enda som farit illa, men andras berättelser bekräftar delar av vad jag känner och kämpar för.
Jag har blivit utsatt- och utsatt mig själv för en del saker som andra människor normalt sätt inte gör eller aldrig någonsin skulle kunna ta till sig att det existerar, men därför är det så viktigt för mig att hitta personer som vill lyssna och som vågar kommentera, oavsett om det bara är för att säga; ”Oj”!
Ibland kan det vara jobbig när jag ser på dom som lyssnar att de suger åt sig för mycket av det jag säger, så att dom mår dåligt själva när man skiljs åt, samtidigt så är jag ute efter starka reaktioner, men jag har inte fått något tillfälle att dela med mig av min historia till människor som jag egentligen vill ha som publik.
I kväll när jag fick höra en mammas berättelse om sin dotter, som jag känner att jag kan identifiera mig en del med henne, jag blev faktiskt berörd.
Jag kan inte beskriva med ord vad jag känner, och ofta blir jag vilsen i situationer som denna, då jag ska försöka förmedla en känsla eller tanke och sen veta att budskapet nått fram till de personer man pratar till..fast idag blev det tvärt om.
Oavsett hur hemska erfarenheter jag har med mig så oroar jag mig ibland för att det ska bli för mycket för andra att ta in och att jag inte blir trodd..för jag vet att det finns unga tonåringar som går igenom liknande saker som mig och ännu värre.
Jag kanske aldrig kommer kunna njuta av saker som anses vara en självklarhet för andra men jag kommer njuta av att ge stöd och styrka till andra så att dom slipper känna som jag gör och ha alla dom bilderna med sig överallt som jag har.