Att vara mamma…

För mig innebär mammarollen mycket glädje och skratt. Men även mycket bråk och tårar.
Det är något jag är van vid. Jag känner inte igen mig i andras liv alls. Känner ingen som har barn med autism. Jag och min lilla familj är på vårt vis och så får det lov att vara.

Mina barn som idag är 9 och 6 är två underbara små töser. Kärleken mellan dom är djup och komplex.
Min stora brukar inte så ofta vara snäll mot lillasyster tyvärr. Hon är mest ivägen och en irriterande unge. Ja ni vet så där som det brukar vara mellan syskon i allmänhet upp i åldrarna. Eller ja så var det i alla fall för mig och min syster.

Igår blev jag så stolt över min stora dotter att mitt hjärta svämmade över!
Barnen var ute och lekte. Ofta när någon annan är elak mot lillsyrran brukar min stora hoppa på och vara elak också. Allt bara för att passa in. Hon saknar oftast den där biten med att stå bakom sin syster trots allt.
Men igår kommer barnen in och berättar.
Julias vän hade vart taskig mot Emelina. Då blir Julia arg och säger ifrån rejält. Hon gjorde klart för sin kompis att hon accepterar inte att någon är elak mot hennes syster!!
Hon gjorde sig ovän med sin kompis för att skydda sin syster.

Detta är något jag så sällan upplevt med mina barn att jag kan inte ens beskriva hur lycklig och stolt detta gjorde mig!!
Att se min stora tjej klara av att gå emot sin kompis och vara en den som tar hand om lillasyster värmer mig mer än ord kan beskriva.

Dessa stunder är dom jag lever för. Dom minimerar allt det jobbiga och jag känner mig lycklig som mamma. Det är tyvärr sällan jag får känna så här så jag njuter i fulla drag!!

En av dom få bilder som finns på mina töser tillsammans

11 reaktion på “Att vara mamma…

  1. Kan förstå att du är stolt över din stora dotter.
    Väldigt bra gjort av henne att säga ifrån för henns
    vän var elak mot din minsta.

  2. Vad kul att läsa, stolt ska du vara över henne – det var väldigt bra gjort!!! <3

    Svar: Tack! Känt mig så ensam om att ha det här, haha, fastän man innerst inne vet att fler har detsamma. Bara det att många föräldrar låtsas att allt är tip top och framställer det så, när det inte är så. Atombomb är vad vi har, yeeees! ;-)

  3. Förstår att du är stålt över din fina dotter som sa ifrån och det ska du vara =D
    Det där med att vara lillasyster är inte lätt alla gånger. Jag fick mest däng! =S hahaha!
    Kram

  4. Känner igen det där. Min son är, och har alltid varit, väldigt mån om de som är yngre, även om han inte har några vänner… För några år sen vad hans ena kusin här, då 3 år gammal. Några ungar på gården började bråka men henne, och min son blev jätte arg och började bråka med dem för att försvara henne…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>