Intro 13.30 – 22.00 idag.
Ska bli roligt.
Men snälla ge mig styrka, är så jävla slut!

I can be anything, I’ll be your everything
Just touch me baby, I don’t wanna be sad.
As long as I’m your hooker
As long as I’m your hooker!

Min kropp är helt slut.
Har varit på mitt älskade jobb idag.
Imorgon är det begravning igen.
Och idag fick jag samtalet att ännu en fin man gått bort.
Det finns tydligen inget slut på det här?
Begravning efter begravning och mitt hjärta går sönder lite till.
Vila i frid, imorgon ska jag tända ljus för er alla!

Efter begravningen imorgon bär det direkt av på jobb.
Intro på ett nytt ställe. Ska jobba med autistiska ungdomar, ska bli jätte intressant!
Så resten av veckan är fullbokad med jobb.
Skönt det.
Slippa  tänka på allt det egna, bara fokusera på andra människor,
sprida glädje till medpersonal och brukare.
Bara att ånga på
när hjärtat knakar i fogarna.

Yes, här kommer det! Vet att det är folk som undrar
(konstigt egentligen att så många vet eftersom att det var secret secret)

I November fick jag ett litet samtal från storebror och åkte och träffade
dem i Malmö och pratade lite.
För inte så länge sedan flög jag till Stockholm över dagen för
slutcasting. Fick träffa alla härliga människor bakom programmet och kanalen
och vi fixade och trixade (vet inte vad jag får berätta och inte berätta, så vi
lämnar det så)
Jag var alltså en av de 30 sista av 10.000 sökande till big brother.
Jag ska INTE vara med i programmet och så är det med det.

Baaaam, nu vet ni!

Förresten, mail som dessa boostar min hybris så fett mycket
Snälla snälla fortsätt fjäska för mig, jag gillar det!:

Nu klippte jag lix inte in hela konversationen.
Men Mia är ju så jävla stor,
att bli jämförd med henne är en hyllning!

Nu spottas , hånas och mobbas det fritt på twitter och facebook.
Man ska haaaata Ranelid. ”Det där är minsann inte att sjunga, vad fan gör han där?!”
Jean Banan är alltså helt okej, men RANELID är ett skämt?
Jag har egentligen svårt för hela melodifestival-konceptet.
Tjäna så mycket pengar som möjligt, promota dina artister (med skitlåtar)
för att sälja plattor. Ett PR-jippi utan gräns.
Meeen, jag gillare, jag gillare!
Kan hålla med om att Ranelids bidrag inte var den starkaste låten i startfältet,
men och andra sidan har inte kvalitén varit speciellt hög överlag.
Och visst är det något fint med att ”alla” får vara med?
En härlig blandning av lilla sockersöta flickiga puttinuttiga Molly Sandén,
älskade ”taffsaren” Flinck, Thomas Di leva , Afrodite mfl.

Jag tycker att vi ska lära oss av Ranelid ”Han borde komma ner på jorden igen,
hybris hybris!” Varför ska han komma ner? Där han är kan man nå hur långt
som helst! Varför är det så jävla fult att vara stolt över det man presterar?
Vi borde anamma en del av Björns blommande narcissism,
alla borde få en dos Ranelid-självkänsla.
Kan Björn skriva som en gud OCH göra schlager,
då finns det inget jag inte kan göra (el ja, ni fattar, basketspelare lär ju inte hända,
inte astronaut heller, men det är inget jag är intresserad av. Lolz)
Han borde dela med sig av sin otroliga ryggrad till alla stackars vilsna tonårsbrudar
och små-nazzar.

Ranelid, snälla, kom aldrig aldrig ner till oss andra igen, du har nått något större
och jag hoppas att vi alla en dag når dit.

Respekt!

Igår hade jag planerat att bara jäsa i min pyjamas framför någon kass film.
Då ringde en gammal vän vid 22-tiden ”ääh men kom hit nu, sluta larva dig
jag skickar en taxi!” Och så blev det. slängde mig i duschen och kletade på
ett par lösögonfransar. Sen var det rödvin hela natten
Och dagen har vi spenderat i sängen framför scrubs.
Och idag är jag glad, för jag fick knulla en massa.
Och den mannen, han kan knulla!
-
Nöter Thåströms nya album. Helt otroligt magiskt! 

Beväpna dig med vingar
Låt dom regna

-
Blir nog ingen riktig sömn inatt.
Imorgon begravs han,
kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Fy fan.

Sitter och läser ”Slutstation rättpsyk” av Sofia Åkerman och Therese Eriksson.
Känner avsmak, ilska och hopplöshet. Unga sjuka tjejer inlåsta tillsammans med
mördare och våldtäktsmän på rättpsyk. Alla borde läsa den, reflektera och reagera.

Sofia Åkerman har även skrivit ”zebraflickan” Som jag så krampaktigt streckläste  
ett flertal gånger under mina tonår.
Varenda gång hennes namn nämns i tv eller artiklar går det en elstöt genom min kropp.
En påminnelse om det som var som jag så noga försökt sopa undan alla spåren ifrån.
Kom att tänka på det idag,
att jag kanske borde dela med mig.
Vet att det är många unga tjejer som läser min blogg, och jag borde kanske delge dem
min historia?

Psykiskohälsa är något fult och smittsamt. Och jag har under dessa år försökt förtränga och glömma delar av mina tonår. Ljugit om min medicin ”det är bara lite alvedon vettu” Jag borde öppna upp lite, låta minnena möta dagens ljus. kanske kan det hjälpa någon. Men jag har varit så rädd för vad alla ska tycka, att de ska skrämmas, förfaras. Vad ska arbetskamraterna tycka? Hon? han? de?

Nu när jag sitter här med mina flottiga rostmackor tänker jag på nätter då mina
höftben skavt in i bomullslakan. Smärtan att bara orka vända sig om i sängen.
Tänker på Barnpsyk och min första terapeut (i raden av många)
Han spelade in våra samtal, jag var någonslags försökskanin i hans vidareutbildning,
så han diskuterade my case flitigt med en annan läkare.
Hur han tog fram ett paket ballerinakex som jag inte kunde äta.
Fick titta på när han åt dem och reflektera över mina känslor.
Tankegångar på vita pappersark.
Familjesamtal med en ”hmmm”-ande pappa och en hysterisk mamma.

Tänker på min lilla hjärteask med rakblad. Den ligger fortfarande i lådan i mitt
nattduksbord. Som en liten påminnelse. En trygghet.
I den ligger en liten lapp ”Du är bäst” som en vän lagt där när jag bodde i min första
egna lägenhet som 17åring.

Tänker på att vakna i trappuppgångar väckt av brevbäraren.
Tänker på sexuellaövergrep och en 16åring som tror att allt hon är, är en kropp.
Längtan efter lite lugn och ro, lite sömn.
Funderar över att jag fortfarande är inskriven i vuxen-öppen-psykvården
men att jag är trött på samtal, ältande och antaganden.

Vet att vetskapen om ens egna värde inte är något man kan ta förgivet.
Vill att ni ska veta att det blir bättre, att det alltid alltid blir bättre
och att ni duger som ni är.

Min tuffa väg har lett mig hit, och idag tycker jag så otroligt mycket
om mig själv och trivs i mitt eget sällskap!
En dag ska ni få veta allt. Men den dagen är inte idag.

Hittade lite bilder från en annan tid: